Seglarordlista – seglingstermer från A till Ö

Vanliga seglarord i korsord

Här är möjliga svar på några vanliga ledtrådar om segling. Rätt lösning beror alltid på antalet rutor och vilka bokstäver du redan har.

ATill A–Ö ↑

Akterrunda

Akterrunda är den välvda formen på ett segels akterlik. Rundningen ger större segelyta, men behöver stöd av lattor för att behålla formen.

Akterlik

Akterlik är seglets bakre kant, mellan fallhorn och skothorn. Lattor och akterlikslina hjälper till att kontrollera dess form och motverka fladder.

Aktersegel

Aktersegel är ett samlingsnamn för segel som förs akterut på ett flermastat segelfartyg, exempelvis mesansegel. Den exakta benämningen beror på riggtypen.

Akterstag

Akterstag är ett stag från mastens övre del till aktern som stöttar masten bakåt. På vissa båtar kan akterstagets spänning justeras för att påverka förstag och mastböj.

Akterstagslatta

En akterstagslatta förlänger masttoppen akterut så att akterstaget går fritt från ett storsegel med stor akterrunda.

Anfallsvinkel

Anfallsvinkel är vinkeln mellan seglets korda och den anströmmande, skenbara vinden. För liten eller för stor vinkel ger sämre kraft; vid för stor vinkel kan seglet stalla.

Avdrift

Avdrift är båtens förflyttning i sidled från den styrda kursen, främst orsakad av vind. Ström ger också en avvikelse över grund men brukar skiljas från vindavdrift i navigation.

Avlastare

En avlastare är ett beslag som låser en lina, exempelvis ett fall eller revlina, så att belastningen kan tas bort från vinschen.

BTill A–Ö ↑

Babystag

Babystag är ett inre förstag som stöttar mastens nedre eller mellersta del föröver. Det kan också användas för att kontrollera mastens böj.

Backstag

Backstag är ett justerbart stag som löper från masten snett akterut. Det stöttar masten och kan spänna förstaget, särskilt på partialriggade båtar.

Bermudasegel

Bermudasegel är ett högt, triangulärt segel vars förlik följer masten. Bermudariggen är den vanligaste riggtypen på moderna segelbåtar.

Beslagsband

Beslagsband är band som används för att beslå, alltså surra ihop och säkra, ett nedtaget eller nedhalat segel.

Beslå

Att beslå ett segel innebär att samla ihop och surra fast det vid exempelvis bommen eller ett rundhult. Seglet ska vara ordentligt säkrat innan båten lämnas.

Bidevind

Bidevind är segling snett mot vinden, så högt som båten och seglen tillåter med bibehållen fart. Vinkeln mot den sanna vinden är ofta omkring 40–50 grader men varierar mellan båtar.

Bimini

En bimini är ett uppfällbart solskydd över sittbrunnen. Den ger skugga men är normalt öppnare i sidorna än en sprayhood eller sittbrunnskapell.

Bindrev

Bindrev är en traditionell revningsmetod där storseglet sänks till en revpunkt och fästs vid mast och bom. Revsejsingar samlar den lösa segelduken men ska normalt inte bära seglets belastning.

Block

Ett block är ett beslag med en eller flera trissor som leder en lina eller ger mekanisk utväxling. Block används bland annat till skot, fall och taljor.

Blooper

En blooper är ett lätt, bukigt undanvindssegel som tidigare kunde föras tillsammans med spinnaker, framför allt på äldre kappseglingsbåtar. Begreppet är numera ovanligt.

Bog

Bog beskriver båtens riktning i förhållande till vinden, exempelvis bidevind, halvvind, slör och läns. Styrbords eller babords hals anger från vilken sida vinden kommer.

Bom

Bommen är ett horisontellt rundhult som sitter ledat vid masten och håller ut storseglets underlik. Bommen rör sig mellan båtens sidor när seglet skotas eller båten gippar.

Bomkapell

Ett bomkapell skyddar storseglet mot sol, smuts och väta när seglet ligger beslått på bommen.

Bomlik

Bomlik är ett äldre eller mindre vanligt namn för den del av storseglets underlik som följer bommen. Den etablerade samlingstermen för seglets nederkant är underlik.

Bomrullstor

Bomrullstor är ett storsegel som rullas in i eller runt bommen. Systemet används både för att förvara seglet och för att minska segelytan.

Bomsax

En bomsax är ett stöd som bär upp bommen när storseglet inte är hissat. Den förekommer främst på traditionella eller äldre båtar.

Bomuthal

Bomuthalet är en trimlina som drar storseglets skothorn akterut längs bommen och sträcker underliket. Mer uthal ger vanligtvis ett planare segel.

Bottenrev

Bottenrev är det djupaste revet i ett segel, alltså den revpunkt som minskar segelytan mest. Benämningen används inte lika ofta på alla moderna båtar.

Broach

Broach är en okontrollerad kraftig upplovning, ofta under spinnaker- eller gennakersegling. Båten kränger och rodret kan tillfälligt förlora sin verkan.

Brytblock

Ett brytblock är ett fast monterat block som ändrar riktning på en lina, exempelvis när ett fall leds från mastfoten till sittbrunnen.

Bräcka

Att bräcka innebär att skota ett försegel åt motsatt sida så att vinden pressar seglet bakåt. Det används bland annat vid stagvändning eller för att hjälpa båten att dreja bi.

Burka

Att burka innebär att besättningen flyttar kroppsvikten ut åt lovart för att motverka båtens krängning. På mindre båtar kan man använda hängband eller trapets.

Bändsling

Bändsling är en surrning med tunn lina eller garn som håller ihop eller säkrar ett föremål. Termen förekommer främst i traditionellt sjömanskap.

Bära av

Att bära av betyder att med handkraft eller båtshake hindra båten från att stöta mot en brygga, annan båt eller annat föremål. Håll aldrig händer eller fötter där de kan klämmas.

CTill A–Ö ↑

Checkstag

Checkstag är ett justerbart, bakåtriktat stag som stöttar mastens mellersta del och styr mastböjen. Konstruktionen och benämningen varierar mellan riggtyper.

Crosscut

Crosscut är en segelskärning där våderna huvudsakligen löper tvärs över seglet, ungefär vinkelrätt mot akterliket. Det skiljer sig från radialskurna segel.

Cunningham

Cunningham är en trimlina som drar ned seglets förlik nära halshornet. Den används för att sträcka förliket och flytta seglets djup framåt när vinden ökar.

DTill A–Ö ↑

Dejsa

Dejsa är en äldre eller lokalt använd sjöterm som kan avse att en båt rör sig bakåt.

Dikt bidevind

Dikt bidevind betyder att segla så nära vindögat som båten kan utan att seglen tappar drag och farten blir för låg.

Dirk

Dirk är en lina från masten som håller bommen uppe när storseglet inte bär den. På moderna båtar kan samma funktion skötas av en rodkick.

Downwash

Downwash är den avböjning av luftströmmen som sker bakom ett segel. Luftens riktning påverkas när seglet skapar lyftkraft.

Dreja bi

Att dreja bi är att balansera segel och roder så att båten gör liten fart och driver lugnt med fören snett mot vinden. Manövern kan ge besättningen arbetsro i hårt väder.

Driva

Att driva innebär att båten förs av vind, vågor eller ström utan att man håller en bestämd kurs med tillräcklig styrfart.

FTill A–Ö ↑

Fall

Ett fall är en lina som används för att hissa och fira segel eller annan utrustning i riggen. Svaret på korsordsledtråden ”hissas segel med” kan därför vara fall.

Falla av

Att falla av är att ändra kurs bort från vindögat, så att vinden kommer mer från sidan eller aktern. Motsatsen är att lova.

Fallavlastare

En fallavlastare låser ett fall eller en annan belastad lina. När avlastaren är stängd kan linan ofta tas bort från vinschen utan att den löper ut.

Fallgirig

En fallgirig båt har en tendens att gira bort från vinden om rorsmannen släpper rodret. Motsatsen är lovgirig.

Fallhorn

Fallhornet är seglets övre hörn där fallet fästs. På engelska används termen head.

Fartvind

Fartvind är den luftström som uppstår genom båtens egen rörelse genom luften. Tillsammans med den sanna vinden bildar den den skenbara vind som besättningen upplever ombord.

Fiolstag

Fiolstag ingår i en fiolrigg och hjälper till att kontrollera böjningen i en mast eller ett annat rundhult. Termen är vanligare på vissa jollar och specialriggar.

Fira

Att fira är att kontrollerat släppa ned ett segel eller föremål med hjälp av en lina. Ett segel hissas upp och firas ned.

Flytande skotpunkt

En flytande skotpunkt regleras med linor i stället för en traditionell skena och vagn. På så sätt kan förseglets skotvinkel justeras stegvis eller steglöst från sittbrunnen.

Fock

En fock är ett trekantigt försegel som normalt inte sträcker sig akter om masten. En genua är större och överlappar masten. ”Litet försegel” i korsord kan vara fock.

Fullängdslatta

En fullängdslatta löper från akterliket hela vägen fram till eller nära förliket. Den stödjer seglets profil över en större del av bredden än en kort latta.

Förlig vind

Förlig vind betyder att vinden kommer från en riktning akter om tvärs, alltså på en öppen bog som slör eller läns.

Förlik

Förlik är seglets främre kant. På storseglet löper förliket längs masten och på ett försegel längs eller nära förstaget.

Försegel

Försegel är segel som förs framför masten och vanligen fästs eller rullas längs ett förstag. Fock, genua och flera typer av stagsegel är försegel.

Förstag

Förstaget löper från masten mot fören och stöttar masten föröver. Fock eller genua kan fästas vid förstaget med hakar, litsning eller rullsystem.

Förstagsprofil

En förstagsprofil är en profil runt förstaget med ett spår där förseglets förlik eller replik förs in. Den används ofta tillsammans med rullfock eller rullgenua.

Förtöja

Att förtöja är att göra fast båten vid exempelvis brygga, boj eller kaj med förtöjningslinor. Förtöjningen ska tåla förväntad vind, sjö och förändrat vattenstånd.

GTill A–Ö ↑

Gaj

Gaj är den lina som håller spinnakerbommen mot lovart och reglerar bommens läge. På symmetrisk spinnaker växlar skot och gaj funktion vid en gipp.

Gast

Gast är en person i besättningen som inte är båtens befälhavare eller rorsman. Ordet används ofta om en besättningsmedlem vid kappsegling.

Gennaker

En gennaker är ett stort, asymmetriskt undanvindssegel som kombinerar egenskaper från genua och spinnaker. Den halsas vanligtvis nära fören eller på ett peke och seglas utan spinnakerbom.

Genua

En genua är ett stort försegel vars skothorn och akterlik sträcker sig akter om masten. Den ger större segelyta än en fock men kan vara mer krävande att slå med.

Gippa

Att gippa är att vända aktern genom vinden på undanvind så att storseglet passerar från ena sidan till den andra. En okontrollerad gipp kan vara farlig.

Gira

Att gira betyder att ändra båtens kurs åt styrbord eller babord. En gir kan göras med roder, segelverkan eller andra styrmedel.

HTill A–Ö ↑

Hals

Hals anger från vilken sida vinden kommer. Vid styrbords hals kommer vinden in från styrbord; vid babords hals kommer den in från babord.

Halsa

Att halsa ett segel är att fästa eller spänna dess halshorn. På en gennaker fästs halshornet ofta i fören eller på ett peke.

Halshorn

Halshornet är det främre, nedre hörnet på ett segel. På engelska heter det tack.

Halvvind

Halvvind är segling med vinden ungefär tvärs in från sidan. Det är ofta en snabb bog eftersom seglen kan arbeta effektivt samtidigt som båten håller god fart framåt.

Hissa

Att hissa ett segel är att dra det uppåt med hjälp av ett fall. ”Hala upp seglet” är en vanlig beskrivning av att hissa, även i korsord.

Hook

Hook är en inåtböjning i seglets akterlik, ofta orsakad av hårt skot, stängd akterlikslina eller felaktig trim. För mycket hook kan bromsa luftströmmen.

Horn

Horn är seglets förstärkta hörn. De viktigaste benämningarna är fallhorn, halshorn och skothorn.

Hundsvott

Hundsvott är en fast ögla eller fästpunkt på ett block där den fasta änden av en lina kan fästas när man bygger en talja.

Häckstag

Häckstag används ibland som synonym till akterstag. Akterstag är den vanligaste moderna svenska benämningen.

Höjda

Att höjda är att styra närmare vinden utan att passera vindögat. Termen används särskilt i kappsegling. Jämför med lova.

Höjdtagning

Höjdtagning beskriver hur nära vinden en båt kan segla med bibehållen fart. Förmågan påverkas av båttyp, segeltrim, sjö och vindstyrka.

ITill A–Ö ↑

Inre förstag

Ett inre förstag sitter akter om det ordinarie förstaget och stöttar en del av masten föröver. Det kan också användas för ett mindre stagsegel eller stormfock.

Inrullningslina

Inrullningslinan används för att rulla in ett försegel runt förstagsprofilen eller förstaget. Linan ska hanteras kontrollerat så att seglet rullas jämnt.

KTill A–Ö ↑

Kantra

Att kantra innebär att en båt välter så långt åt sidan att den inte omedelbart rätar upp sig. Jollar kan ofta resas av besättningen, medan en kölbåt normalt har större självrätande förmåga.

Kastblock

Ett kastblock är ett block som kan öppnas i sidan så att en lina kan läggas i utan att dess fria ände först träs genom blocket. Kallas också öppningsbart block.

Kaus

En kaus är en metall- eller plastskoning som placeras i en splitsad eller pressad ögla. Den skyddar linan eller vajern mot nötning och deformation.

Kick eller kicktalja

Kicken är en talja mellan mastens nedre del och bommen som håller ned bommen. Den används för att kontrollera storseglets twist, särskilt när storskotet inte drar bommen nedåt.

Kickstång

En kickstång är en styv bomkick som både kan hålla ned och bära upp bommen. Den kan därför ersätta eller komplettera en dirk.

Kryssa

Att kryssa är att segla mot vinden genom att växla mellan bidevindsbogar. Eftersom båten inte kan segla rakt in i vinden måste den slå i sicksack mot målet.

Krysställ

Krysställ är den kombination av segel som normalt används på kryss, vanligen storsegel och fock eller genua. I mätetal kan termen avse den sammanlagda standardiserade segelytan.

Krängpinne

Krängpinne är en ledad förlängare till rorkulten. Den gör att rorsmannen kan styra från lovartssidan och samtidigt använda kroppsvikten för att balansera båten.

Kursstabilitet

Kursstabilitet är båtens förmåga att hålla en vald kurs utan stora eller ständiga roderkorrigeringar. Skrovform, köl, roder, rigg och segelbalans påverkar egenskapen.

Kutterstag

Kutterstag är ett inre förstag som sitter akter om det främre förstaget. Det används för ett stagsegel och bidrar samtidigt till att stötta masten.

Kära

Att kära innebär att gå eller segla mycket nära ett föremål, exempelvis land, ett grund eller en boj. Termen bör användas med hänsyn till säkerhetsmarginaler.

LTill A–Ö ↑

Latta

En latta är en smal ribba som förs in i en lattficka i seglet för att stödja seglets profil och akterrunda. ”Ribba i segel” är därför ofta latta i korsord.

Lateralplan

Lateralplanet är båtens nedsänkta sidoyta projicerad på ett vertikalt längsplan. Skrov, köl och roder bidrar till lateralplanet och motverkar avdrift.

Layline

Layline är den tänkta linje från vilken en segelbåt kan nå ett märke utan ytterligare slag eller gipp, förutsatt att vind och ström inte förändras.

Lazy bag

Lazy bag är ett permanent eller halvpermanent storsegelkapell längs bommen. När seglet firas samlas det i kapellet, ofta med hjälp av lazy jacks.

Lazy jacks

Lazy jacks är linor från masten ned mot bommens sidor som fångar upp storseglet när det firas. De underlättar hanteringen, särskilt för en liten besättning.

Ledblock

Ett ledblock styr en lina i önskad riktning och minskar friktionen. Det används exempelvis för att leda fall, skot eller revlinor till sittbrunnen.

Ledvagn

En ledvagn är en flyttbar vagn på en skena som ändrar en linas dragpunkt. På storskotssystem används den för att flytta skotpunkten i sidled.

Levang

Levang är en tvärgående skena med vagn för en självskotande fock. Vagnen flyttar sig från sida till sida när båten slår.

Lift

Lift är en trimlina som på vissa spinnakersystem reglerar höjden på spinnakerbommens inre ände vid masten. Benämningarna kan variera mellan båtar.

Lik

Lik är samlingsnamnet för kanterna på ett segel. De benämns bland annat förlik, akterlik och underlik beroende på var de sitter.

Likränna

Likrännan är ett spår i mast, bom eller förstagsprofil där seglets replik eller lik förs in. Den håller segelkanten på plats.

Litsa

Att litsa ett segel är att fästa dess lik vid mast, bom eller stag, traditionellt med litslina och i modernare system ofta genom en profil eller hakar. Det kan vara svaret på ”fästa segel vid stag”.

Litshake

En litshake är en hake som fäster ett försegels förlik vid förstaget. Hakarna gör det möjligt att hissa och fira seglet längs staget.

Lova

Att lova är att styra närmare vindögat. Motsatsen är att falla av.

Lovart

Lovart är sidan eller riktningen varifrån vinden kommer. ”Båtsida mot vind” kan därför besvaras med lovart. Motsatsen är lä.

Lovgirig

En lovgirig segelbåt vill gira upp mot vinden när rodret släpps. En måttlig lovgirighet ger ofta god känsla i rodret, medan för stor lovgirighet bromsar båten.

Luffa

Att luffa betyder att styra upp mot vinden, ibland så högt att seglen börjar fladdra. I kappsegling kan termen också avse att en lovartsbåt pressar en annan båt upp mot vinden inom reglernas gränser.

Lä

Lä är sidan eller riktningen bort från vinden, alltså den sida som vinden blåser mot och lämnar båten på. Motsatsen är lovart.

Läns

Läns är segling med vinden huvudsakligen akterifrån. Vid plattläns kommer vinden rakt akterifrån; vid bredslör kommer den något från sidan.

Lösfotat storsegel

Ett lösfotat storsegel är fäst vid bommen endast vid halshorn och skothorn, inte längs hela underliket. Konstruktionen gör det ofta lättare att forma seglets nederdel.

MTill A–Ö ↑

Mast

Masten är det huvudsakliga vertikala rundhult som bär segel och rigg. Den stöttas vanligtvis av stag och vant eller är självbärande på vissa mindre båtar.

Mastheadrigg

Mastheadrigg är den engelska benämningen för masttoppsrigg, där förstaget är fäst nära masttoppen.

Mastkrage

Mastkragen tätar mellan mast och däck på en genomgående mast. Den hjälper till att hindra vatten från att tränga ned i båten.

Mastlik

Mastlik är den kant av storseglet som löper längs masten. Den kallas också storseglets förlik.

Mastskädda

Mastskädda är ett beslag eller en utbyggnad vid masttoppen som kan föra akterstagets infästning akterut. Utformning och benämning varierar.

Masttoppsrigg

Masttoppsrigg är en rigg där förstaget är fäst nära masttoppen. På en partialrigg sitter förstagets infästning längre ned.

Mesansegel

Mesansegel är seglet på mesanmasten, den aktersta masten på exempelvis en ketch eller yawl. Dess storlek och funktion beror på fartygstyp och rigg.

Mojna

Att vinden mojnar betyder att vindstyrkan avtar. Det kan ske gradvis eller snabbt i samband med en vindvridning eller väderförändring.

NTill A–Ö ↑

Naja

Att naja är att binda eller säkra något med tunn lina, garn eller tråd. Ombord kan mindre föremål najas för att hindra dem från att lossna.

Nedhal

Nedhal är en lina eller talja som drar ett föremål nedåt. På en spinnakerbom reglerar nedhalet bommens höjd tillsammans med upphalet.

Nock

Nock är änden på ett rundhult, exempelvis den yttre änden på en bom eller rå. För bom används ofta benämningen bomnock.

Nyckstek

Nyckstek är en knop som kan lösas snabbt genom att dra i en fri ände. Den ska bara användas där en lättöppnad knop är lämplig och säker.

PTill A–Ö ↑

Partialrigg

Partialrigg är en rigg där förstaget är fäst nedanför masttoppen. Det ger ofta större möjlighet att påverka mastböj och förstagsspänning med akterstag och backstag.

Pistolhake

En pistolhake är en öppningsbar hake som bland annat kan användas för att fästa ett försegel vid förstaget. Den ska vara dimensionerad för lasten och kontrolleras för slitage.

Plattläns

Plattläns är segling med vinden rakt eller nästan rakt akterifrån. Båten kan då saxa seglen med storseglet och förseglet på varsin sida.

Planrev

Planrev är en äldre trimlösning eller revningsbenämning som används för att plana ut seglet vid ökande vind. Exakt utförande varierar mellan riggar.

Polardiagram

Ett polardiagram visar en segelbåts beräknade fart vid olika vindstyrkor och vindvinklar. Det används för ruttplanering, prestandajämförelser och val av segel.

Preventergaj

En preventergaj, ofta kallad preventer, håller bommen framåt och minskar risken för en oavsiktlig gipp. Den ska riggas så att den kan lossas kontrollerat under belastning.

Pålstek

Pålstek är en knop som bildar en fast ögla som normalt inte drar åt sig under belastning. Den används ofta vid förtöjning och andra arbeten ombord.

RTill A–Ö ↑

Rake

Rake, eller mastlutning, beskriver hur mycket masten lutar akterut eller förut. Mätningen och effekten på balansen varierar mellan båttyper.

Rank

En rank båt har liten motståndskraft mot krängning och lutar därför lätt. Motsatsen brukar beskrivas som en styv båt.

Rappa ur

Att en lina rappar ur innebär att den löper ur ett block, en trissa eller annan ledning. Det kan bero på slack lina, fel riktning eller olämpligt beslag.

Replik

En replik är en lina eller list insydd i ett segellik. Den förs in i en likränna i mast, bom eller förstagsprofil för att hålla seglet på plats.

Rev

Ett rev är den nivå eller del av ett segel som tas in när segelytan minskas. Ett segel kan ha ett eller flera rev för olika vindstyrkor.

Reva

Att reva segel är att minska den exponerade segelytan när vinden ökar. Det gör båten lättare att kontrollera och minskar belastningen på segel, rigg och besättning.

Revkrok

En revkrok är ett beslag nära bommens främre ände där storseglets revögla vid förliket hakas fast vid revning.

Revlöddra

Revlöddra är en förstärkt öppning, ofta med en ring eller kaus, i seglet för revning.

Revsejsing

En revsejsing är en kort lina som samlar den lösa segelduken efter revning. Den ska normalt inte ta upp belastningen från seglet; lasten bärs av revpunkterna.

Rigg

Riggen är systemet som bär och kontrollerar seglen. Den omfattar bland annat mast, bom, stag, vant, fall och tillhörande beslag.

Rodertryck

Rodertryck är den kraft rorsmannen känner i rodret. Trycket påverkas av fart, krängning, segelbalans, rodervinkel och båtens konstruktion.

Rodkick

Rodkick är en styv bomkick som både kan kontrollera bommens rörelse uppåt och bära dess vikt. Se även kickstång.

Rorgängare

Rorgängare är personen som för tillfället styr båten. På en kappseglingsbåt kan rorgängaren vara en annan person än skepparen.

Rorkult

Rorkulten är en hävarm som sitter direkt på roderaxeln eller roderhuvudet och används för att styra båten. När rorkulten förs åt ena sidan går fören åt den andra.

Rorsman

Rorsman är den som står till rors och styr båten. Benämningen rorgängare används också.

Rullfock

Rullfock är ett försegel som kan rullas in runt förstaget eller en förstagsprofil. Systemet förenklar hanteringen och kan på vissa båtar även användas för revning.

Rullkapell

Ett rullkapell hissas utanpå ett inrullat försegel för att skydda segelduken mot UV-ljus och smuts. Andra rullsegel har ett permanent UV-skydd längs akter- och underlik.

Rullrev

Rullrev minskar segelytan genom att seglet rullas in i masten, i bommen eller runt ett förstag. Systemet måste användas enligt tillverkarens instruktioner för att behålla rätt segelform och säker funktion.

Rullstor

Rullstor är ett storsegel som rullas in i masten eller, i vissa system, i bommen. Benämningen används ofta särskilt om mastmonterade rullsystem.

Rymma

Vinden sägs rymma när den vrider akterut i förhållande till båtens kurs, så att båten kan styra mer mot målet utan att slå. Motsatsen är att vinden skralnar.

Ryttare

Ryttare är glidbeslag som förbinder ett segels förlik med mastens skena eller ränna. De gör att seglet kan hissas och firas längs masten.

Rå

En rå är ett i huvudsak horisontellt rundhult som är upphängt tvärs över en mast och bär ett råsegel. Rår förekommer främst på traditionella segelfartyg.

Råsegel

Råsegel är ett vanligen fyrkantigt segel som hänger från en rå tvärs över masten. Det förknippas främst med äldre och traditionella segelfartyg.

Röstjärn

Röstjärn är ett kraftigt beslag som förankrar vant eller stag i skrovets bärande konstruktion. Det leder riggens stora krafter vidare ned i båten.

STill A–Ö ↑

Sagg

Sagg är förstagets böjning åt lä under belastning. Hur mycket förstaget saggar påverkar förseglets djup och därmed höjdtagning och kraft.

Sann vind

Sann vind är vindens riktning och hastighet i förhållande till jordytan eller vattnet, till skillnad från den skenbara vind som upplevs på en båt i rörelse.

Saxa

Att saxa seglen innebär att föra storseglet på ena sidan och förseglet på den andra vid läns. Förseglet kan hållas ut med en spribom.

Schackel

En schackel är en öppningsbar bygel, vanligen av metall, som kopplar samman linor, vajrar, segel och beslag. Sprinten ska säkras på rätt sätt.

Segelbuk

Segelbuken är seglets välvda, djupa del som skapar en vingliknande profil. Bukens djup och placering påverkas genom segeltrim.

Segelställ

Segelställ kan betyda den uppsättning segel som finns ombord eller den kombination som förs samtidigt. Betydelsen framgår av sammanhanget.

Sejnfall

Sejnfall är ett mindre fall som används för att hissa signalflaggor eller vimplar, ofta från en vantspridare. Termen förekommer främst i traditionellt sjöspråk.

Sejsing

En sejsing är en kort, tunn lina som används för att surra eller binda fast något, exempelvis lös segelduk efter revning.

Självskotande fock

En självskotande fock har ett skot som löper via en vagn på en tvärgående skena. När båten slår flyttar sig seglet automatiskt till den nya läsidan.

Sjörum

Sjörum är det fria vattenområde som en båt behöver för att kunna manövrera säkert. Gott om sjörum är särskilt viktigt i hårt väder och nära en läkust.

Skarndäck

Skarndäck är den yttre längsgående delen av däcket mellan överbyggnaden och relingen. Där rör man sig ofta mellan sittbrunn och fördäck.

Skenbar vind

Skenbar vind är den vind som upplevs ombord och som seglen faktiskt möter. Den är resultatet av sann vind tillsammans med fartvinden från båtens rörelse.

Skot

Ett skot är en lina som reglerar ett segels vinkel mot vinden. Man skotar hem genom att dra in seglet och slackar skotet för att släppa ut det.

Skota hem

Att skota hem är att dra in ett segel närmare båtens långskeppslinje. Hur mycket seglet ska skotas beror på bog, vind och önskad segelform.

Skothorn

Skothornet är seglets nedre, aktre hörn där skotet fästs. På engelska används termen clew.

Skotlås

Ett skotlås håller fast ett skot utan att linan behöver sitta på vinsch eller hållas för hand. Beslaget ska passa linans dimension och belastning.

Skotråtta

En skotråtta är en fjädrande klämma, ofta av typen cam cleat, som snabbt låser och frigör en lina. Den är vanlig på mindre segelbåtar.

Skotskena

En skotskena gör det möjligt att flytta ett försegels skotpunkt framåt eller akterut. Det påverkar balansen mellan draget i seglets underlik och akterlik.

Skotvagn

Skotvagnen löper på en skena och flyttar skotets dragpunkt. På storskotet används den för att styra bommens läge i sidled utan att ändra seglets twist lika mycket.

Skotpunkt

Skotpunkt är den punkt där skotets drag riktas mot seglet, ofta via ett block eller en vagn. Läget påverkar seglets form och hur akter- och underlik spänns.

Skotvinsch

En skotvinsch är en roterande trumma som ger grepp och mekanisk hjälp när ett belastat skot ska dras in eller hållas.

Skära i

Att skära i en lina betyder att trä den genom block och beslag i rätt ordning. Uttrycket kan även användas om att föra in ett segellik i en ränna.

Sköra

Att sköra ett segel betyder att skada eller förstöra det, exempelvis genom att låta det fladdra sönder eller utsätta det för för stora belastningar.

Slacka

Att slacka är att släppa efter på en lina så att spänningen minskar. Motsatsen är att sträcka eller ta hem.

Slag

Ett slag är kursändringen när en segelbåt vänder fören genom vindögat från den ena bidevindsbogen till den andra. Själva manövern kallas stagvändning eller att slå.

Slagsida

Slagsida är en varaktig lutning åt ena sidan, exempelvis på grund av ojämn last eller vatteninträngning. Tillfällig lutning under segling kallas vanligen krängning.

Slör

Slör är segling med vinden snett akterifrån, mellan halvvind och läns. På slör kan många båtar hålla hög fart.

Snabbrev

Snabbrev är ett revsystem där en eller två revlinor drar ned storseglets revpunkter mot bommen. Systemet gör att segelytan kan minskas från sittbrunnen på många båtar.

Snörplina

En snörplina, ofta akterlikslina, är en tunn trimlina i ett segellik. Den används för att stoppa fladder men bör inte spännas mer än nödvändigt.

Spalteffekt

Spalteffekt beskriver samspelet mellan luftströmmarna runt försegel och storsegel. Seglen påverkar varandras tryckfördelning och måste därför trimmas som ett system.

Spinnaker

En spinnaker är ett stort, lätt och bukigt segel för öppna bogar. En symmetrisk spinnaker förs normalt med spinnakerbom, skot och gaj.

Spinnakerbom

Spinnakerbommen håller ut den lovartslika delen av en symmetrisk spinnaker. Bommens höjd och vinkel justeras med upphal, nedhal och gaj.

Spinnakergång

Spinnakergång är segling med spinnaker satt. Besättningen behöver då hantera skot, gaj, bom och fall samordnat.

Spinnakerstrumpa

En spinnakerstrumpa är ett långt hölje som dras över eller från spinnakern för att förenkla sättning och nedtagning. Den används främst vid cruising.

Spri

En spri är ett diagonalt rundhult som håller ut och spänner ett sprisegel. Den kan därför förekomma som möjligt svar på korsordsledtrådar om något som sträcker ett segel.

Spribom

En spribom håller ut ett försegel åt lovart vid läns, särskilt när seglen saxas. Den får inte förväxlas med spriet i ett sprisegel.

Sprisegel

Sprisegel är ett vanligen fyrsidigt segel som hålls ut diagonalt av en spri. Segeltypen förekommer bland annat på traditionella bruksbåtar och vissa jollar.

Sprayhood

En sprayhood är ett uppfällbart stänk- och vindskydd av tyg framför eller över den främre delen av sittbrunnen.

Stag

Stag är fasta eller justerbara delar av den stående riggen som främst stöttar masten i långskeppsriktningen. Förstag, akterstag och backstag är olika typer av stag.

Stagsegel

Stagsegel är ett segel vars förlik förs längs eller nära ett stag. Fockar och andra försegel kan vara stagsegel, men termen används också om särskilda segel på flermastade eller kutterriggade båtar.

Stagvända

Att stagvända är att vända fören genom vindögat så att vinden kommer in från den andra sidan. Manövern kallas också att slå.

Stallning

Stallning uppstår när luftströmmen över seglet lossnar på grund av för stor anfallsvinkel. Seglets lyftkraft minskar samtidigt som motståndet ökar.

Stormfock

Stormfock är ett litet och starkt försegel avsett för mycket hårt väder. Det ska kunna sättas säkert utan att ett stort rullsegel behöver rullas ut.

Stormstor

Stormstor, eller stormstorsegel, är ett litet och kraftigt storsegel för mycket hårt väder. Den engelska termen är trysail.

Storsegel

Storsegel är båtens huvudsegel och förs akter om masten på en vanlig slup. Det hissas med storfallet och regleras främst med storskot, uthal och kick.

Straffa

Att straffa en lina betyder att spänna eller sträcka den hårt. Termen förekommer i sjömansspråk men är mindre vanlig i modernt vardagsspråk.

Sträckbog

Sträckbog är en bidevindsbog där båten kan nå nästa märke eller mål utan ytterligare slag, under förutsättning att vinden inte ändras.

Sugga

En sugga är en reglerbar lina med block som leder ned en spinnakerskot eller gaj. Den används för att kontrollera linans dragvinkel och spinnakerbommens rörelse.

Svepta spridare

Svepta spridare är vantspridare som är vinklade akterut. De gör att vanten även kan bidra till att stötta masten i långskeppsriktningen.

Säcka

Att säcka ett segel är att packa det i en segelsäck, ofta vikt eller lagt på ett sätt som gör nästa sättning enklare.

Sätta segel

Att sätta segel innebär att hissa eller veckla ut seglet och göra det klart för segling. Uttrycket omfattar mer än att enbart dra seglet uppåt.

TTill A–Ö ↑

Tamp

Tamp kan syfta på änden av en lina men används i vardagligt båtspråk också om en kortare lina. Ombord bör linor benämnas efter sin funktion när det är möjligt.

Telltales

Telltales är tunna trådar eller band på seglet som visar hur luften strömmar på lovarts- och läsidan. På svenska används även trimtrådar.

Timglas

Timglas uppstår när en spinnaker vrider sig runt sig själv eller förstaget så att den får en smal midja. Vridningen måste lösas innan seglet kan fyllas och trimmas normalt.

Travare

Travare är glidande beslag som löper i en skena eller ränna, exempelvis längs masten eller på en skotvagn. De överför belastning men tillåter rörelse i en bestämd riktning.

Trimma

Att trimma är att justera segel, rigg och ibland viktfördelning för balans, fart och kontroll. Rätt trim beror på bog, vindstyrka, sjö och båtens egenskaper.

Trimtrådar

Trimtrådar visar luftens strömning eller den skenbara vindriktningen. Trådar på seglet kallas ofta telltales, medan trådar på vanten främst visar vindriktning.

Trysail

Trysail är den engelska benämningen för ett särskilt stormstorsegel. Det är litet, starkt och används i mycket hårt väder.

Tvärs

Tvärs betyder vinkelrätt ut från båtens långskeppslinje. En vind eller ett föremål kan exempelvis befinna sig tvärs om styrbord.

Twist

Twist är seglets gradvisa vridning från nederdel till topp. Rätt twist hjälper seglet att möta den skenbara vinden, vars riktning varierar med höjden.

Tågvirke

Tågvirke är samlingsnamn för linor och rep ombord, oavsett material och konstruktion. När en lina får en särskild funktion kallas den exempelvis fall, skot eller förtöjning.

UTill A–Ö ↑

Undanvind

Undanvind är ett samlingsbegrepp för segling där vinden kommer akterifrån, exempelvis slör och läns. Seglen släpps då ut längre än på kryss.

Underlik

Underlik är seglets nedre kant mellan halshorn och skothorn. På ett storsegel kan underlikets spänning vanligtvis regleras med uthalet.

Underriggad

En underriggad segelbåt har förhållandevis liten segelyta i relation till sin storlek och stabilitet. Den blir ofta lättare att hantera men kan vara långsammare i svag vind.

Upwash

Upwash är luftströmmens avböjning framför ett segel. Effekten ingår i det aerodynamiska samspelet mellan seglen och påverkar den lokala anfallsvinkeln.

UV-skydd

UV-skydd är en remsa av tålig duk längs akterlik och underlik på ett rullförsegel. När seglet är inrullat skyddar remsan den övriga segelduken från solljus.

VTill A–Ö ↑

Vant

Vant är delar av den stående riggen som stöttar masten i sidled. De löper från masten till röstjärn i eller nära båtens sidor.

Vantskruv

En vantskruv är ett justerbart beslag som används för att spänna vant och stag. Den ska säkras så att den inte kan vrida upp sig under segling.

Vantspridare

Vantspridare sitter tvärs ut från masten och håller ut vanten. Därigenom förbättras vantens vinkel och deras förmåga att stötta masten.

VMG

VMG står för Velocity Made Good och beskriver hur snabbt båten närmar sig ett mål i en bestämd riktning. Inom segling används begreppet ofta om fartkomponenten rakt mot eller från vinden.

Vindregister

Ett segels vindregister är det spann av vindstyrkor där seglet är avsett att fungera effektivt och säkert. Valet påverkas även av sjö, kurs och besättning.

Vindöga

Vindögat är riktningen rakt mot vinden. En vanlig segelbåt kan inte segla rakt in i vindögat utan måste kryssa på växelvis styrbords och babords hals.

Vindvisare

En vindvisare visar den skenbara vindriktningen och sitter ofta i masttoppen. Den hjälper rorsmannen att bedöma kurs och segeltrim.

Väja

Att väja är att ändra kurs eller fart för att undvika kollision. Väjningsskyldighet och hur en manöver ska utföras regleras av sjövägsreglerna.

WTill A–Ö ↑

Windex

Windex är ett vanligt varumärke som ofta används som benämning på en vindriktningsvisare i masttoppen. Den visar den skenbara vindens riktning.

ÖTill A–Ö ↑

Öljett

En öljett är en förstärkt ring runt ett hål i segelduk eller annan textil. Öljett används bland annat vid revpunkter och infästningar.

Öppen bog

Öppen bog betyder att båten seglar med vinden in från sidan eller akterifrån, inte på kryss. Halvvind, slör och läns är öppna bogar.

Öppen vind

Öppen vind innebär att vinden kommer akter om tvärs. Uttrycket används om slör- och länsbogar.

Överlappande försegel

Ett överlappande försegel sträcker sig akter om masten när det är satt och skotat. En genua är ett vanligt exempel.

Överriggad

En överriggad segelbåt har förhållandevis stor segelyta i relation till sin storlek och stabilitet. Den kan vara snabb i lätt vind men kräver tidigare revning när vinden ökar.

---

Seglarord efter ämne

Segelbåtens olika delar

Mast, bom, rorkult, roder, skarndäck, sittbrunn, röstjärn, mastkrage och bomnock.

Olika typer av segel

Storsegel, fock, genua, stagsegel, gennaker, spinnaker, stormfock, stormstor, råsegel, sprisegel och mesansegel.

Mast, rigg, stag och vant

Rigg, mast, förstag, akterstag, backstag, babystag, kutterstag, vant, vantspridare, vantskruv och röstjärn.

Linor, skot och fall

Fall, skot, gaj, uthal, nedhal, inrullningslina, revlina, sejsing, preventergaj och tågvirke.

Vindriktningar och bogar

Vindöga, bidevind, halvvind, slör, läns, plattläns, lovart, lä, sann vind, fartvind och skenbar vind.

Manövrar och seglingssätt

Hissa, fira, sätta segel, reva, lova, falla av, stagvända, gippa, kryssa, dreja bi, saxa och förtöja.

Ord inom kappsegling

Layline, VMG, sträckbog, höjdtagning, broach, gast, rorsman, trimma och polardiagram.

Vanliga frågor om seglarord